Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade åååååår.... 

Nu är Davids födelsedag nästan över (i Sverige är den redan slut dock, men) så nu är krabaten 13 år. 13 hela år. Jag har tjatat om det hela veckan men det är ganska stort faktiskt, även för mig. Han har alltid varit så liten för mig  och det faktum att han blir större och sakta men säkert växer om mig skrämmer mig nästan och nu tonårig? 

Jag vill iallafall i detta inlägg passa på att försöka utrycka lite kärlek för min yngsta bror. Det är nog få människor som har en så otroligt fin och snäll bror som jag har. Som ställer upp och hjälper till lite mer än vad han egentligen borde men han gör det ändå för att han är så snäll. Mot allt och alla. Det är inte många gånger som vi har bråkat faktiskt. Självklart har det hänt men inte särskilt ofta vad jag kan minnas. Jag vet inte om det har med åldersskillnaden att göra eller det faktum att han är lite för gullig för att kunna bråka med...? 

Det här med att skriva ner känslor är lite svårt och ännu svårare om man inte riktigt vet vad man ska skriva, i det läget befinner jag mig just nu. Men jag älskar mig bror, tusen gånger runt jorden och tillbaka igen. Han kommer alltid vara liten och hur mycket det än skrämmer mig att han växer så är jag egentligen bara glad. För hur mycket han än växer så kommer han alltid vara min lillebror och jag har klarat mig fint sen min andra bror växte om mig så nog ska jag klara mig nog. Sen är det nog roligare för honom själv om han slipper vara kortare än mig... 

Hur som haver, med detta inlägg (som inte blev så fint som jag ville,.) så vill jag återigen säga Grattis på födelsedagen David och jag ser framemot att få fira dig öga mot öga i augusti! Sen ser vi till att jag får fira dig på den rätta dagen nästa år (det slog mig nämligen att jag inte har fått fira David på hans riktiga dag på tre år.. hehe. Första året var jag borta, förra året var han borta och nu är jag borta igen..)