En stund av hopp...

Såg solens strålar och en klarblå himmel och blev glad i hela kroppen och tänkte "jag får soooola". Så jag skyndar mig upp för att byta till bikini men när jag tittar ut genom fönstet har molnen tagit upp 70% av himlen... molnen måste gilla att krossa mina drömmar om att bli brun... 

Men egentligen gör det inte så mycket, jag har ju trots allt mina ärenden att ta tag i. Jag ska börja med att kolla efter bikini och lite annat på cp gatan och sedan åka in till London igen. Ah alltså detta börjar verkligen bli sååå irriterande. Jag tycker inte ens om London längre.... okej, jo jag älskar det. Men jag älskar inte att behöva åka fram och tillbaka varje dag av samma anledning. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0