Såhär ser då mina naglar med den guldiga randen ut. Ursäkta att den översta bilden var lite (läs: Mycket) suddig. Upptäckte lite för sent.. Men ni ser ju på ett ungefär. Väldigt ojämna som sagt men alltid en början. Man måste ju börja någonstans och någon gång ifall man ska lära sig. Dock är det så svårt att måla på sig själv. Tror jag ska anlita min mor som försökskanin. Kladda lite gelé, limma lite tippar, och måla lite fint så jag lär mig. Hmm...skulle kunna vara något. 

Utöver det så händer det inte så mycket i mitt krypin (?) Börjar må lite bättre och det tackar jag glassen för. Vad skulle jag göra utan glassen? Bästa medicinen och huskuren som finns! Med undantag för om man vill få en fastare figur...där krockar det eftersom att det var mitt nyårs löfte lite grand. Att ta hand om min kropp och förvandla den tills något som skulle kunna till höra en gudinna. Ska nog gå hyffast, om jag bara börjar orka försöka såklart.