Efter många om och men...

...så bestämde jag att det var smartast att stanna hemma, och det är jag glad att jag gjorde. Huvudet bara värker, kroppen fryser och magen mår dåligt och jag tar mig inte ur sängen...får se hur och när jag ska orka ta mig hem ens...nåja, det ska nog gå att lösa, tills vidare är Albins säng och dator mina två bästa vänner. Om jag inte kan åka med pappa hem förståss..

Och i brist på annat får dessa två pryda inlägget!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0